fiaspanberg

Alla vet vad som hänt så jag behöver inte säga någonting. Jag tror aldrig jag gråtit när jag läst i tidningen innan men det gick inte att hålla tårarna inne. Jag tror att många precis som jag har känt sig helt skakiga och chockade men finner en tröst i att vi tillsammans är så starka och medmänskliga och visar stöd till offren och deras nära i Norge. Att de flesta inte är kalla som han. Utan att majoriteten har hjärtan som bultar för alla människors rättighet att få existera. Det är det som egentligen betyder mest!

I och med händelsen känner man sig lite dum över äns klagan i vardagen och uppskattar mer sitt liv och alla de människor som fyller den med värme och kärlek. Så Tack!

Hittade också denna låten som skrevs p.g.a. händelserna. De gav mig styrka inför SSUkongressen nästa vecka och den påminner hur starka vi är när vi är tillsammans!
"Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans"

http://youtu.be/Rt0KstYE-so