fiaspanberg

Förlåt för att jag sa förlåt

 Tjejen: Jag älskar, jag älskar, jag älskar, jag älskar, jag älskar, jag älskar, jag älskar, jag älskar, jag älskar, jag älskar.(säger det i högt tempo för sig själv) (Han kommer in, hon abrupt) förlåt

Killen: Va?

Tjejen: Förlåt, det var dumt.

Killen: Vadå? Vad vill du?

Tjejen: Vill? Vad jag vill? Vad jag Vill? Vad jag Vill? Vad jag Vill? Vad jag Vill? Vad jag Vill? Vad jag vill? Vad jag vill? Vad jag vill? Förlåt

Killen: Va?

Tjejen: Det kanske blev lite mycket där.

Killen: Ja det kan jag hålla med om. Varför upprepar du dig hela tiden?

Tjejen: Upprepar? Att jag upprepar, upprepar, upprepar, upprepar, upprepar, upprepar… (han avbryter mitt i meningen)

Killen: upprepar, upprepar, förlåt!

Tjejen: Va? Vad gör du?

Killen: Jag upprepar.

Tjejen: Varför gör du det?

Killen: Jag vill!

Tjejen: Du vill? Vad vill du?

Killen: Vad jag vill? vad jag vill? Vad jag vill? Vad jag vill? Vad jag vill? Vad jag vill? Vad jag vill? Vad jag vill?  …

Tjejen: Förlåt.

Killen: Varför säger du förlåt för?

Tjejen: Förlåt

(Killen tittar på henne)

Killen: Sluta med det.

Tjejen: Förlåt….. För att jag sa förlåt

(Killen suckar)

Killen: Sluta

Tjejen: (tyst) Förlåt

Killen: Vill du veta vad jag vill?

Tjejen: vadå?

Killen: Jag vill att du ska sluta upprepa dig, sluta säga förlåt. Det finns inget lugn här.

Tjejen: Lugn? Lugn? Lugn? Lugn? Lugn? Lugn? Lugn? Lugn? (samtidigt som hon hetsar runt i rummet. Hon avbryter när hon märker att hon gör samma sak som förut) Förlåt

Killen: Men ge dig. Jag går nu, om du inte slutar.

Tjejen: Gå inte.

Killen: Varför inte? Du slutar inte.

Tjejen: Förlåt

Killen: Hejdå

Tjejen: Nej

Killen: Ge mig en anledning

Tjejen: Jag vill ha dig här

Killen: Så du vet vad du vill?

Tjejen: Va, nej.. jo eller jag vet inte.

Killen: Jo, du vill ha mig här.

Tjejen: Ja, jo eller ja, det vill jag.

Killen: Men sluta upprepa dig hela tiden då.

Tjejen: Ok

Killen: Bra

Tyst, de går runt.

Killen: Ska vi börja om?

Tjejen: Helt? Med oss? Eller hur menar du?

Killen: Nej men du känner mig, så varför är du som en rädd hare hela tiden?

Tjejen: Jag vet inte, förlåt.

Killen: Sluta.

Tjejen: Ok, Förlåt

Killen: Nu går jag!

Tjejen: Gå inte. Jag ska skärpa mig.

Killen: Problemet är ju just det

Tjejen: Vadå?

Killen: Att du inte kan det. Du ger inte dig själv en chans

Tjejen: Förlåt (Hon håller sig själv för munnen när hon märker vad hon just sagt)

Killen: Hejdå! (han går mot dörren)

Tjejen: Nej, gå inte.(Han fortsätter gå mot dörren, är på väg ut)

Tjejen: Jag älskar dig.

Killen: Vad sa du?

Tjejen: Jag älskar dig

Killen: Jag älskar dig med

Tjejen: Nej

Killen: Jo

Tjejen: Du kan inte älska mig, nej, nej, nej, nej, nej

Killen: (säger han samtidigt som henne)  jo,jo,jo,jo,jo,jo

Killen: Jag tänker inte höra på vad du säger. Men nu säger jag att jag älskar dig. Kan du inte hjälpa till och älska dig själv så det går lite lättare. Be inte om ursäkt. Säg inte förlåt. Jag vill vara med dig! Ok, det är bara att acceptera.

Tjejen: Men du skulle ju gå?

Killen: Jag vill inte gå fattar du väl. Jag vill att du ska sluta hacka på dig själv. Jag blir ledsen över det.

Tjejen: Jag vet, förlåt.

Killen: Du behöver inte be om ursäkt för det. Ska vi göra någonting annat nu? Se en film?

Tjejen: Ja, ok.

Killen: Ja då gör vi det.

Tjejen: Men jag kommer nog att älta imorgon igen.

Killen: Vi tar det då. Nu tittar vi på film. Vilken film vill du se?

Tjejen: Jag vet inte.

Killen: Jo det vet du.

Tjejen: Ok, den här.

Killen: Den blir bra.